😳😨 Jag försökte rädda en kattunge som fastnat i en fälla, men när jag böjde mig ner för att ta ut den såg jag mellan gallren något som fick mitt hjärta att frysa.
På väg hem från jobbet skyndade jag mig hem — tankarna var redan på en varm dusch och middag. När jag korsade gatan såg jag ur ögonvrån en rörelse vid dagvattengallret.
Jag stannade — och blev stående. Ur ett mörkt hål kikade en pytteliten kattunge fram, klängande med sina små tassar på kanten, som om den bad om hjälp. Dess ögon glittrade, fyllda av rädsla och hopp.
Jag rusade fram till den och sträckte försiktigt ut handen — men i samma ögonblick gled kattungen tillbaka in i mörkret.
Jag tänkte att den blivit rädd. Men när den dök upp igen mellan de rostiga stavarna var blicken annorlunda — envis, nästan medveten.
Jag försökte igen — samma sak. Jag ropade på den igen — och plötsligt förstod jag: den bad inte om att jag skulle ta ut den därifrån. Den kallade mig in dit.
😨😲 Jag föll på knä, pressade mig mot gallret och kikade försiktigt in. Hjärtat snörptes ihop, andningen stannade. Där nere, bland skuggor, fukt och skräp, öppnade sig en syn som fick kalla kårar längs ryggraden…
Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Ett ögonblick av tystnad — och jag insåg: den lilla var inte ensam.
Jag svalde och lyfte blicken mot det gapande mörkret och började studera noggrant. Längst ner, där ljuset knappt nådde, rörde sig något — först såg det ut som ett skuggspel, men konturerna tog sedan form.
Det var hon — katten. Mamman. Hennes kropp var hopkrupen, pälsen smutsig och tovig, en tass böjd onaturligt; andningen var sällsynt och tung.
Bredvid henne kurade en liten boll — kattungen: ögonen vidöppna, darrande, men utan att röra sig en centimeter.
Dess jamande var tunt och ihärdigt, och det fanns inte bara sorg i det — utan en vädjan: ”rädda inte bara mig… rädda också mamma”.
Jag kände något knyta sig inom mig — hjälplöshet, men också beslutsamhet.
Det var inte bara en slumpmässig förbipasserande eller ett övergivet djur; det var en vädjan som jag inte kunde förbli likgiltig inför.
