Jag blev avskedad för att jag har cancer. Men det som hände på kontoret en vecka senare chockade alla.
😲😵Jag blev avskedad för att jag har cancer. Men det som hände på kontoret en vecka senare chockade både ledningen, HR-avdelningen och mig själv…
När jag fick diagnosen tänkte jag: «Det blir tufft, men jag har ett jobb, stöd, försäkring. Jag är inte ensam.» Naiv.
Jag gick till HR med dokumenten, rösten darrade. Jag berättade om starten av kemoterapin, om behovet av ett flexibelt schema, men också om min vilja att fortsätta arbeta. Mariana, chefen, såg på mig som om jag hade sagt att jag hade spetälska.
— Sofia, det här är väldigt känsligt, — sa hon med ett leende bakom vilket man kände motvilja. — Vi behöver en anställd på 100 %.
Och jag blev avskedad. Bara så, med en låda, papper att skriva under och ett tomt «lycka till».
😱Men det som hände på kontoret en vecka senare chockade både ledningen, HR-avdelningen och mig själv.
Fortsättning i första kommentaren.👇👇
Mina kollegor förblev inte likgiltiga. En vecka senare utlyste de en strejk, satte upp plakat, spelade in videor för sociala medier och förklarade högt: «En kollega sparkas inte för sjukdom — man stöttar henne!»
Företagets reaktion var oväntad. Istället för att sparka alla såg ledningen hur mycket skandalen hade spridit sig — i medierna, i affärsvärlden, i hela landet. Situationen blev helt enkelt pinsam för företagets rykte.
Under trycket från allmänheten och kollegorna tvingades företaget att ompröva sitt beslut.
Jag blev återanställd, fick full försäkringsskydd för behandlingen, och ingen rörde längre de kollegor som hade stöttat mig.
Efter en tid avslutade jag behandlingen helt och återvände till arbetet med ett normalt schema, starkare och säkrare på mig själv.
Denna erfarenhet visade mig att solidaritet, mänsklighet och uthållighet kan förändra även de mest orättvisa reglerna.
