😲😱 Hon hade alltid drömt om att få se ett polisarkiv “som i deckarfilmer” — men när jag tog henne dit förändrades allt. Marin kastade sig över akterna med en galen glimt i ögonen… och verkligheten visade sig vara mycket mer skrämmande än någon roman.
Vi träffades av en slump, och allt utvecklades förvånansvärt snabbt — som i en saga. Hon arbetade i en bokhandel och älskade deckare.
Jag trodde att det var därför hon var så fascinerad av mitt jobb: hon ställde oändligt många frågor om utredningar, polisarkiv och gamla fall. För mig verkade det bara som en oskyldig nyfikenhet, inget mer.
På hennes födelsedag var jag i tjänst och bestämde mig för att överraska henne — jag bjöd in henne till mitt jobb för att visa henne vad som händer bakom kulisserna. Marin strålade av glädje: hennes dröm verkade gå i uppfyllelse. Vi gick genom korridorerna, jag berättade om polisens vardag. Men höjdpunkten blev besöket i arkivet — platsen hon hade frågat så mycket om.
Jag väntade mig beundrande blickar, men såg något helt annat. Så snart jag öppnade dörren rusade Marin fram till hyllorna, började frenetiskt bläddra bland mapparna, drog ut akter. Hennes ögon glödde av galenskap.
— Vänta… vad gör du? — frågade jag förvirrat.
😨😵 Och då förstod jag: en kall rysning gick längs min ryggrad… Verkligheten var mycket mer skrämmande än jag någonsin kunnat föreställa mig…
Fortsättning i första kommentaren👇👇
Jag stod där, oförmögen att tro mina ögon. Marin sprang mellan hyllorna, drog ut akter som om hon letade efter något specifikt. Plötsligt började jag kallsvettas: hela tiden hade hennes “intresse för mitt jobb” bara varit en mask.
Efter några minuter avslöjade hon sig själv. Bland de gamla mapparna hittade Marin en akt och höll den hårt mot bröstet, som om hennes liv berodde på den.
Då blev allt klart: i hennes förflutna fanns ett brottsspår. Hon hade inte kommit dit av nyfikenhet — hon försökte desperat förstöra dokument som kunde avslöja henne.
Jag mindes vårt “slumpmässiga” möte. Hennes alltför snabba tillgivenhet. Frågorna som ibland verkade konstiga…
Och jag förstod: ingenting hade varit en slump. Hon hade planerat allt. Min sympati, mitt förtroende, mitt tjänstekort — allt hade varit hennes nyckel till arkivet.
Världen jag levde och arbetade i vändes upp och ner. Kvinnan jag trodde var en del av mitt liv visade sig vara en farlig skugga från det förflutna, redo att göra vad som helst för att radera spåren av sina synder.
