Katten hindrade barnet från att sova på nätterna. När vi fick reda på orsaken till djurets märkliga beteende blev vi helt chockade 😨😨
Katten hindrade barnet från att sova. Varje natt verkade den bli galen — jamade, rev i spjälsängen, hoppade upp på fönsterbrädan tills hela huset vaknade. Vi blev arga, försökte stänga dörren, skällde på den, men allt var förgäves.
Först trodde vi — att den var svartsjuk på barnet. Sedan — att den hade blivit galen. Veterinären sa att allt var okej. Och vi — var på bristningsgränsen.
😱😯En natt vaknade jag eftersom katten återigen rusade mot barnets säng. Jag trodde att den ville skada barnet, men den stod vid sängen och spann högt. Jag gick fram till sängen — och hjärtat stannade.
Fortsättning i den första kommentaren👇👇👇
Barnet låg orörligt, ansiktet var blekt, andningen knappt hörbar. Katten sprang omkring som om den ropade på hjälp, rev i filten och jamade klagande. Min man och jag grep barnet i panik och ringde efter ambulans.
På sjukhuset sa läkarna att allt hände i tid — barnet hade fått ett akut anfall, andningen nästan stoppades. Några minuter till och konsekvenserna kunde ha varit fruktansvärda.
När jag kom hem satt katten vid barnets dörr, vaksamt stirrande på den tomma sängen. Då förstod jag för första gången — den kände allt före oss. Instinkt, sjätte sinne, eller något mer — jag vet inte.
Sedan dess sover den bara nära barnet. Om barnet gråter eller mår dåligt är katten den första som larmar. Vi trodde den störde sömnen, men visade sig — att den skyddade.
Nu, varje kväll när jag går förbi, viskar jag till den:
— Tack, vår lilla väktare.
