😵😉 Jag stoppade en bil med några äldre damer för att de körde för långsamt, men det jag såg inuti chockade mig — jag var tvungen att få ut dem direkt och följa lagen.
En eftermiddag stod jag på vakt vid motorvägskanten, studerade bilarna och hoppades få fast åtminstone en trafiksyndare. Plötsligt ser jag en bil som kör bara 22 miles i timmen. Jag tar radion, slår på ljusen — något stämde inte.
Jag går fram och ser fem äldre damer med uppspärrade ögon.
— Officer, — säger föraren — jag körde exakt enligt tillåten hastighet.
— Fru, ni körde 22 miles i timmen, — säger jag allvarligt.
— Självklart! — säger hon glatt. — Det står ju ”22” på skylten!
Jag höll nästan på att börja skratta: — Fru… det där är vägens nummer.
Hennes kinder blossade upp. Jag var på väg att gå därifrån när jag märkte att de andra satt helt stilla, som statyer.
— Är de… okej? — frågar jag tyst.
😵😲 Hon lutade sig mot mig och sa något som fick mig att genast be dem kliva ur bilen och ta dem till stationen.
Fortsättning i första kommentaren👇👇
— Officer, oroa dig inte, — sa hon med ett lugn som om vi pratade om en tekopp — de piggnar till snart. Förstår du… vi är bara lite trötta. För tio minuter sedan körde vi på väg 180.
Sedan blinkade hon finurligt åt mig. Jag tappade nästan andan.
— Väg 180? — frågade jag, även om jag redan visste att svaret inte skulle behaga mig.
— Ja! Och vi rökte lite… för modets skull, — nickade hon glatt. — Vår vän fyller 90 år i dag. Hon har alltid drömt om att ”köra som en racerförare”. Så vi ville uppfylla hennes dröm. Och vilken väg passar bättre än 180? Vi trodde att det var tillåtet!
Jag stelnade till ett ögonblick. Inom mig kämpade två personer: den som ville skratta och den som enligt reglerna måste skriva rapporten.
Tyvärr vann den senare.
— Fru, — suckade jag — det är väldigt gulligt, men regler är regler.
Jag var tvungen att be alla damer kliva ur och skriva en rapport. De stod vid vägkanten, lite generade men förvånansvärt glada — som om det var en del av deras ”extrema firande”.
Och jag tänkte: ”Åtminstone uppfyllde de sin dröm… även under polisens uppsikt.”
